sofiiie.blogg.se

Jahaa, jag som skulle ut och gå och sysselsätta mig med vettiga saker idag!

Men nej, min numera mexicanska mage verkar inte tåla svenska bakterier längre..
DIARRÉééé... Hääj! :S
Jag vågar inte lämna lägenheten (toaletten) för attackerna kommer med typ 10 sekunders förvarning.... Undra vart allt kommer ifrån, jag har knappt ätit nånting ju?! 
(just därför jag hade tänkt att ta en promenad till affären och köpa mat)

Ja. Nu vet ni det. Spännande va?

Fast jag mår inte illa eller har ont nånstans iaf...
Inte som när jag var sjuk i mexico! Då kunde jag knappt röra mej. Låg i fosterställning/kröp mellan madrassen och toan, och jag trodde seriöst att jag skulle gå av på mitten för det gjorde så sjukt ont!
Men det här... Det här är ju bara irriterande!!
Vänta... nu tror jag... fan...

Ja sådär, tilbaka. 15:e gången idag kanske..... Förhoppningsvis sista.

Nu byter vi ämne! :)

Hittade några lösa blad som jag skrivit dagbok på när vi var på stranden i Mazunte, sådär står det...

14/9 måndag
Åkte igårkväll kl.19 från San Cris me buss mot Oaxaca. Kl.02 var det byte till en annan buss i en stad (namn?). Bussen var en timme sen så vi fick vänta 3-4 timmar.
Äntligen på bussen igen! SOVA! Vakna av att bussen stor still.
Demonstration av taxichaffisarna och dom visste inte hur lång tid det skulle ta så vi klev av bussen och började gå. Efter blockeringen tog vi en taxi.. För 40 pesos var kunde han köra oss hela vägen till Pochutla.
Vi, en kille + ett äldre par åkte med. Han körde som en galning! Rätt som det va smällde det till och typ hela avgassystemet låg på backen. Chaffisen slet loss några kablar ur bilen och killen hjälpte honom knyta upp avgasgrejset. Sen åkte vi vidare i en bil som lät som fan!
Kom äntligen fram till rätt stad. Blev tvugna att stanna för ännu en demonstration + vägblokad.

Bytte om till mindre kläder! Värme! Sjukt, det kändes som att vi kommit till ett annat land!
Stod och väntade på "bussen" (typ en jeep med flak o pressening över) som skulle ta oss till stranden. Men innan den hann komma så åkte det förbi en folkabuss full med mexicanska hippieaktiga killar som vi fick lift av! :D
Folkabussen var klädd med rött fluff och fylld med rökaluft.
De handlade frukt, sen åkte vi in i djungeln och kom fram till värsta paradisstranden!

Killarna äger ett hostel som står direkt på stranden där vi fick ett rum billigt (120 pesos/natt). Rummet är på övervåningen. Vi har ingen dörr, bara några filtar som hänger för öppningen. En säng med myggnät och ett pyttelitet rum med en toalett, "dusch" och en vattenkram. Finns typ 5 till rum i olika storlekar breve vårat. Utanför hänger massa hänmattor. På nedervåningen är "receptionen", kök och en bar direkt på stranden med massa bord och hängmattor. Man ser havet på en sidan och in i djungeln på andra sidan, och hela tiden dånar värsta surfarvågorna in. (första natten funderade jag på om det var vågorna som lät eller om det var bomber..krig?!)

Har varit in till byn och ätit typ hårt tortillabröd med jättegod fyllning (Tlayudas). Legat och vilat i hängmattan på stranden, gått en sväng förbi serveringarna på stranden och druckit varsin chocobanana...
Nu sitter vi i baren och pratar med Cristo som är den flummigaste någonsin!
Det är NJUT!

    

  
(värmeslag på busshållplatsen i Pochutla, Atarraya - vårat hostel, haha Cristo o Ceasar)

16/9 Onsdag
Igår tog Cristo med oss på utflykt till en "Jacuzzi"! En naturlig, i havet, längst ut på klipporna. Det var värsta bergsgetstigen för att ta sig dit. Höll på å dö, i flipflops och typ 50 grader i solen! Till sist när vi tagit oss ner till jacuzzin var det som att hamna i en gryta! Sjukt varmt. Var bara att kasta sej i vattnet fort som fan innan man blev levande stekt.
Där i låg vi i säkert 2 timmar iaf. Man åkte upp o ner i takt med att vågorna kom in. Cristo var rolig. Verre spolades upp på en sten och skrapade ryggen lite, men det gick bra.
När vi fått nog var det bara att ta sig tillbaka... samma väg! VARMT, BRANT, SMALA STIGAR, UPPFÖR, SLIRIGA STENAR O STUPRAKTNER I HAVET 2 CM BREVE FÖTTERNA. Mamma skulle dö....

Gick hem till Cristo och blev bjudna på pasta med tomatsås. Gott!
Han bor med en äldre italiensk man som heter Paulo, i värsta lyxiga fina huset med jättefin o välskött trädgård runtomkring. Det enda jobbiga är att det ligger en bra bit upp på berget här bakom.
Cristos rum ligger längst upp i huset. Han har stora öppna fönster av bambu, världens utsikt därifrån!

På kvällen var det fest på "socalon", eller rättare sagt basketplanen som verkar få agera centrum här. Det var uppvisningar med galna smällare o fyrverkerianordningar, öl och dans. På hemvägen var det kolsvart för det finns bara några enstaka gatulampor på den stora vägen. Ingenting på småvägarna ner till stranden och hostelet. Det var ett äventyr att gå hem!

Idag tog jag och Verre en promenad till San Augustinillo, stranden som ligger breve Mazunte. Det var helt underbart där, för jag vågade bada ordentligt! Vågorna här är så sjukt stora, men där vi var idag fanns det som en liten vik, så man slapp bli mosad av enorma vågor. Tror jag blivit lite skraj sen ja nästan drunknade i Sri lanka...

  
Cristo ledde vägen och man fick göra sitt bästa för att hänga med! Han väntade på oss ibland iaf.. Tack.
  
Paulo har rensat i trädgården. Utsikt från Cristos rum! Ahuevo :)
  
Traditionell dans (och annan dans) på socalon, Verre i San Augustinillo


17/9 Torsdag
Nu är vi i Pochutla. Har precis ätit en torta cin quesilla y chorizo. Väntar på två tortas som vi ska ha med oss på bussen. Åkte kl.18 från Mazunte. Bussen till San Cris går om en halvtimme.

Har varit på stranden i San Augustinillo idag igen. Badade både i viken där vågorna var hyffsat små, och en bit bortanför där det var massa folk som surfade med boogieboards. Inte rädd för vågorna längre :)

Varit uppe i huset hos Cristo och Paulo också. Legat i hängmattan och lyssnat på Paulos klassiska musik, druckit världens godaste te och sett dem rulla jointar i oändlighet. Det tar aldrig slut här! ALLA röker. Jämt. Loco.
Cristo följde med oss till bussen (flakbilen) och sa hejdå när vi åkte från Mazunte.

Ska bli både skönt och tråkigt att komma tillbaka till San Cris. Jag kommer sakna stranden!
Men imorgon äre dags för min tatuering! Hoppas Fredi kommit på nått fint :)
Ska bli kul att träffa Edgar igen, han har nog saknat oss stackarn.

Jag svettas ihjäl! Snart ska vi sitta 15 timmar på en iskall buss så det är väl bara att suga in värmen medans man kan.

  
San Augustinillo...
  
Adiós Mazunte, Cristo y Atarraya!

Ja det var det dagboksskrivandet det. Blev inte mer än så.
Nu ska jag till mamma och äta middag. Förhoppningsvis nått som är bra för magen. Kokta pärer... borde väl funka hoppas jag?

Ska betala räkningar och sen klä på mej!

Hasta luego!